My heart is refusing me



I've been crushed, beaten down.
Still I'm hopelessly in love.

Varje tanke på dig känns hopplös. Frustrationen över att inte ses mer. Efter förra helgen så vill jag inte ens prata med dig :´( jag vill inte ha något med dig att göra för att jag blir bara sårad. Samtidigt som jag avskyr tanken på att släppa taget om dig. Får gråten i halsen och blir tårögd bara nu när jag tänker på det. Jag vill göra allt för att få behålla dig, samtidigt som jag vill be dig dra åt helvete. Jag har inget att säga dig längre. Du är en idiot! Men jag är minst lika idiotisk som gör så här mot mig själv. Jag har satt mig själv i denna situationen så egentligen får jag skylla mig själv.

I don't wanna imagine a life without you...

Försöker tvinga mig själv att gå vidare medans jag ångrar varje steg ifrån dig. Men du är inte bra för mig, jag vet det så himla väl. Varför är det så svårt?!

Jag saknar dig! Jag hatar dig! Varje gång du hör av dig så ger du mig ett litet litet hopp, även om jag vet mycket väl att det inte finns något att hoppas på.

Du vill inte att jag ska va arg på dig och du vill att vi ska vara vänner.... Fan va jag hatar dem orden. Du vill att vi ska va vänner? Om du bryr dig så borde du lämna mig ifred för jag står inte ut. Blotta tanken på dig med någon annan får mig att må dåligt.

Yeah I know, inga glada miner idag. Måste dock inse att det inte hjälper att ignorera mina känslor. Har en jobbig period bara, det blir bättre snart :/ Killar har tyvärr denna dåliga effekten på mig - jag kan inte hantera mina känslor och jag blir sårad.

Tur man har L ett sms bort som får mig på andra tankar. Åka och hälsa på dig snart kanske!! :) är nog dags att VÅGA satsa lite.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0